Some details from my room

Detaljerna gör rummet. Jag älskar att blanda mörkt trä med svart och vinrött och lägga till slitna saker.

Keep it steady

Dagen idag började ungefär så dåligt som en dag kan börja. Tankar om att strunta i hela dagen och ligga kvar i sängen infann sig, men jag lyckades ta mig upp. Har blivit bättre på att ta mig upp på morgonen, inte alls ofta jag ligger kvar i sängen och skiter i livet. Kanske beror delvis på att jag har så lätta skoldagar nu, tack och lov. Det gör att det inte blir lika tungt att ta sig upp. En annan morot är träningen. Ifall jag stannat hemma från skolan brukar jag vanligtvis inte tillåta mig själv att fara och träna, en princip jag av någon anledning fått. Morgonen fortsatte sedan med negativa tankar runt min kropp, hy och allt annat som har med mig att göra. Vilken ond cirkel man lever i alltså. Det ena leder till det andra och tillslut är allt en enda stor hög av fult och misslyckanden. Första lektionen är snart slut och sedan har jag bara en timmes lektion kvar. Nu sitter jag i caféet och borde egentligen skriva på en uppsats. Men jag har absolut ingen ork till det. Det får bli kvällens plåga. En kopp kaffe och ett äpple har jag bredvid mig. Heja kaffe. Heja livet. 

I just stare out my window

Här är en bild som min kära kusin Amelia tog på mig i augusti. Vi satt på en stentrappa i Kistinehamn och väntade på en buss. Jag önskar att det vore sommar igen... Men då att jag var helt ledig. Utan sommarjobb och måsten. Bara få fara på roliga resor, fiska i solnedgångar, mysa tillsammans med älsklingen i soluppgångar, promenera i skogen, bada soliga dagar och titta på natthimlen sena nätter. Ensam, med vänner, med Linus, med familjen. Vilken dröm!

The bright side of autumn

Min pojkvän är finast i världen.

As I'm feeling nothing at all

Desto mindre jag är, desto större känns din kärlek.

Something in the way you move

Måste skärpa mig och ta fler färska bilder och inte bara bjuda på gamla. Redigerad i pixlr.

Inaktivitet här på bloggen, ber om ursäkt för det. Jag koncentrerar mig mest på träningen, pojkvännen och skolarbeten nu för tiden. Har kommit igång på riktigt med träningen och det känns så bra! Imorgon blir det ett morgonpass innan jag drar iväg till skolan. Ikväll har jag suttit i flera timmar med en uppsats som ska vara klar i veckan. Jag är riktigt bra på att sträckplugga och har skrivit som en tok. Nästan klar nu! Lär skriva klart den på lektionen imorgon, så skönt! Efter den har jag bara två uppgifter kvar att skriva, wiho. Tur jag känner mig rätt motiverad till den ena, en psykologiuppgift. Psykologi är kanske den roligaste kursen jag läst på gymnasiet. Fast svenskan i tvåan var också riktigt rolig. Båda ligger väldigt högt! 

Nu har jag då bestämt mig för att det får räcka med plugg för ikväll. Så nu ska jag ta mig en klase vindruvor och en kopp honungste och dö lite i soffan innan jag går och lägger mig. Godnatt på er!

To rip the nails out of the past

Does he know where your lips begin

Favorit i repris.

Keaton Henson - You don't know how lucky you are

Do you know your lip shakes
when you're mad?
And do you notice when you're sad?

You don't like to be touched,
Let alone kissed.

You can't blame me

Bild från Saxnäs.

Sådärja! Ännu en dag är snart förbi. De sista timmarna, innan jag attackerar sängen, ska jag spendera genom att göra lite solarbete, läsa lite i min nya bok som jag köpte i fredags och förhoppningsvis hinner jag börja pyssla lite med några tavlor som jag tänkt sätta upp på väggen senare. Idag åt jag lunch med mamma på lilla bageriet och vi for sedan runt och gjorde ärenden. Väl hemma gick jag ut på stan och gjorde fler ärenden, en hel massa ärenden idag! Jag gillar mina onsdagar, slutar klockan 11.00. Då har man tagit sig upp i god tid men har ändå hela dagen framför sig efter att skolan är slut. 

Join in the fight to be free

Det här med mat, kropp och självuppfattning. Jag vet inte hur många det är av er som läser min blogg som kämpat/kämpar med detta, jag hoppas verkligen så få som möjligt. Paniken som kan skölja över en vid tanken att sätta sig ner för att äta middag eller ångesten som kan komma när man tycker att man ätit för mycket. Jag har väldigt lätt för att jämföra mig med andra, hur mycket och hur ofta de äter. Det är så fel på alla sätt och vis. Vad andra människor har för matvanor har inget som helst med mig att göra. Alla har olika behov och ens kroppar behöver helt olika mycket. Även om jag för det mesta äter så att jag klarar mig så är tankarna aldrig långt borta, ångesten kan hoppa på mig när som helst. Nästan varje dag måste jag intala mig själv att det är okej att äta, att jag inte vill tillbaka till självsvälten, att jag är fin som jag är. Rätt som det är så faller jag dit igen, jag försöker ta en dag i taget. Det ska ju egentligen inte vara komplicerat, mat ska vara enkelt och självklart. Något man behöver för att överleva helt enkelt. Så jag anstränger mig för att kunna vara avslappnad med mat, ibland går det bättre och ibland går det sämre. Jag är så dålig på att hålla mig på en bra nivå. Ifall jag försöker äta nyttigt så kan det lika gärna sluta med att jag inte äter något alls, och ifall jag någon gång lyckas slappna av så kan jag sluta bry mig helt och ofta slutar det med att jag stoppar i mig hur mycket som helst. Följden av det blir ångest och väldigt dåliga tankar om mig själv.

Träna måste jag göra för att må bra. Tack vare träningen lyckas jag ofta få till en bra livsrytm. Jag äter bättre och känner mig piggare, allt blir så mycket mer okej med träning. Bara jag får röra på kroppen. Det är väl egentligen inte så bra att jag måste träna för att kunna äta ordentligt, men ifall det är ett väldigt bra hjälpmedel så ska man väl inte ignorera det? Men det är samma sak där, jag är dålig på att hålla det på en bra nivå. Att ha lugna träningspass är jag dålig på, fullt ut eller inget. Ibland är det okej att ha slöare träningspass, ifall man slarvat med maten eller är trött så borde man ta det lugnare. Just den balansen är jag dålig på. Fullt ut eller inget. 

Detta är som sagt något jag kämpar med varje dag. Ibland blir jag så fruktansvärt less på mig själv, att jag inte kan behålla balansen de gånger jag faktiskt lyckas hitta den. Det hänger naturligtvis ihop med mitt mående. På samma sätt som att det går upp och ner går så hela min livsbalans upp och ner. Men jag kämpar, kommer förhoppningsvis aldrig sluta sträva efter att må bra. Både kroppsligt och själsligt. 

Det var lite tankar runt mig själv som jag ville dela med mig av. Hoppas ingen tar det på fel sätt eller så. Jag lever med detta och det är mitt ansvar. Ingen behöver känna sig skyldig till att på något vis hjälpa mig. Det enda jag vill är att bli accepterad som den jag är. Jag har min kamp, du har din.

The beating of the drums

Nu sitter jag inne på mitt rum med en kopp kaffe och några tända ljus, lugn men dramatisk musikalmusik har jag på i bakgrunden och en tjocktröja och tofflor har jag tagit på mig. Redo för lite plugg med andra ord. Allt blir så mycket lättare om man bara gör det lite mysigt och trivsamt i ens rum. Just nu stortrivs jag. Saknar bara min fina Linus, lyckan ifall jag hade haft honom här, liggandes på sängen, då hade det varit perfekt. Att flytta ihop med honom är något jag längtar så fruktansvärt mycket efter. Att få skapa ett hem tillsammans. Den dagen, den lyckan. Nu ska jag få saker gjorda, godkväll på er.

When I hold my hand in yours

Fler höstbilder!