But freedom can never be found behind those walls

In the wild with my love

Idag kom jag och Linus hem från våran lilla utflykt. Vi har tillbringat två nätter ute i en stuga i skogen någon mil utanför Sorsele, utan täckning, el och rinnande vatten. Har haft de otroligt mysigt! Tyvärr var inte vädret det bästa, så det blev inte så mycket fiske jag hoppats på, det enda napp jag hann få var en gädda som fick bo kvar i tjärn. Men vi har haft de otroligt mysigt i alla fall! Pratat, bett, sovit, grillat, eldat, huggit ved och myst. Trots att Linus skrämde upp mig med att nämna björnar och varulvar när jag skulle gå på dass så klarade jag mig utan överfall, förutom från honom då.. Bilder kommer senare, någon gång. Nästa gång ska det bli en fjällvandring har jag bestämt. Tack vare min envisa förkylning skippade vi det denna gång. Nu är vi då hemma i Lycksele igen, håller på att samla krafter och förbereda oss inför Lappis som börjar på söndag. Jag taggar, ska verkligen bli superkul! Nu vill jag se himym och mysa med min fina, flöjtspelande pojkvän! Godkväll!
P.s. Jag fick en cykel av min mamma och Simon ikväll, en sen födelsedagspresent. Fick också ett presentkort på Waynes Coffe och en t-shirt av min bror. Bara t-shirten av min bror alltså. Otroligt bra tycker jag! Kram på er.

How you making me feel

När ens pojkvän helt apropå börjar sjunga precis de lovsånger man behöver höra utan att man själv sagt ett ord så vet man att man hittat rätt.

"Bara i Dig har min själ sin ro,

Bara i Dig, min Gud.

Bara i Dig har min själ sin ro,

Bara i Dig, min Gud.

Från Honom kommer mitt hopp,

bara Han är min klippa."

"Du omsluter mig på alla sidor,

och du håller mig i din hand.

Du omsluter mig på alla sidor,

och du håller mig i din hand."

Älskar dig min snuttis!

Mommy, I know what I want for my birthday now!

How funny, cute and awesome?

The happy ending

Bilden är tagen av min mor.

Igår gifte sig kusin Benjamin med sin vackra Sofia. Otroligt fin vigsel med utsikt över vatten från kyrkan, dessutom sjöngs en av mina favoritkärlekslåtar, "Utan dina andetag". Festen efteråt var underbar, underhållande, fartig och en av de godaste tårtor jag någonsin ätit.. Själv bidrog jag och Amelia med en fin dans till låten "You're the one that I want". Kom hem just efter tolv igår. Hade även en otroligt mysig midsommar med både nya och gamla vänner. Myggen var dock ett faktum. Annars var det en helt perfekt kväll med blodröd solnedgång över malgomaj. Otroligt bra helg!

Over the hills and far away

Lappis 2011

Elias bild.

I'm starting all over every day

Melissa Horn - Nått annat än det här

Jag vill va vanlig
vad det nu e.
Jag vill göra fel
och erkänna det.
Jag vill leva för dan
och inte låta natten sluka mig nå mer.

Om du vill ha mig
så säg till.
För själv vet jag inte vad jag vill.
Jag har försökt att ta tag i nån
men händerna kan inte hålla still.

När jag blir arg
ger jag igen.
Ja jag undviker sanningen
jag kan säga att jag älskar dig
och sen aldrig säga det igen.
Och jag kan gråta först när dom har gått
ja mina känslor har jag svårt att lämna bort.
Om dom tror att dom har sårat mig
har dom bara missförstått.

Jag börjar om
varenda dag.
Försöker vara det dom vill att jag ska va
men när jag somnat på natten har jag glömt om jag själv mår bra.

Och jag vet inte vart jag är
jag är med men aldrig riktigt där.
Det är höstkallt på balkongen
och jag längtar till nått annat än det här.

Jag vill va vanlig
vad det nu e.
Jag vill göra fel
och erkänna det.
Jag vill leva för dan
och inte låta natten sluka mig nå mer.

Should not be able to meet

"Hur ska någon kunna förstå vad jag behöver när jag inte själv förstår vad felet är? Men varför ser du inte, varför är det så svårt att lägga märke till att jag inombords skriker, ropar och gråter av frustration och smärta? Varför gör du inte något åt det? Ibland önskar jag att jag kunde låta min destruktiva sida ta över, bara överlåta mig. Istället för att hela tiden va två olika delar skulle jag istället få bli en människa. Kanske inte den människan som jag skulle vilja vara, men fortfarande en människa. De båda halvorna passar inte in ordentligt någonstans, utan dom konkurrerar ut varandra. För folk förstår inte hur en människa kan bestå av två olika halvor. Det är för konstigt och människan bakom de två halvorna drar sig tillbaka. De två halvorna är nämligen som två paralleller; dom borde inte kunna mötas."

Ups and downs

Jag läser rätt mycket just nu, därav har de senaste två inläggen handlat om en bok jag precis läste ut. Den var bra, hemsk, välskriven och otroligt berörande. De senaste dagarna har varit lite upp och ner för mig. Jag har hunnit vara med på en möhippa, hjälpt min älskling att shoppa lite kläder, fyndat lite saker själv, dragit en tur fram och tillbaka till Skellefteå, varit förkyld och haft en (halv?) öroninflamation. Dessutom har jag smakat nässelsoppa med kokta ägg för första gången idag, det var oväntat gott måste jag säga. Under hela den här tiden har mitt humör pendlat hejvilt upp och ner, någon annan anledning än att mitt liv är lite upp och ner just nu har jag inte. Det känns bara så helt enkelt.

I want to forget, I want to love

Citat från Barfota änglar.

"Och jag letar efter dig, jag vet att du är död och ändå letar jag, på gatan, på nätet, jag letar efter tecken, jag kan inte sluta leta för då finns du inte mer."

"När ska du visa ånger (ångrar du dig inte?) och skydda mig från dig? 

Det är allt jag begär, skydda mig."

An angel in old and broken shoes

 Barfota änglar är en självbiograf skriven av Linnea Willén. Den handlar om hennes och hennes vän Emmas flykt till Japan. En flykt efter ett bättre liv, eller åtminstone ett annorlunda än det de redan har levt. Hon berättar öppet och väldigt fängslande både om tiden före Japan, tiden i Japan och tiden efter Japan. Boken hoppar mellan dessa tre tider, hon väver in delar av sin uppväxt och även läsning mellan raderna i vissa lite mer poetiska stycken. Livet Linnea och Emma drömde om när dom reste bleknar snart bort tills endast verkligheten finns kvar. Prostitution, sprit, droger, utnyttjanden och destruktivitet blir deras vardag. I bokens förord skriver Linnea:
"Jag väljer att berätta eftersom jag gav ett löfte till Emma om att skriva en bok om vår historia. Jag väljer att använda mitt eget namn eftersom jag vägrar låta skammen vara min."

Det här är möjligen den mest fängslande bok jag någonsin läst. Inte för att den är väldigt lättläst eller ens rolig att läsa. Utan sättet som Linnea skriver på fängslar hela min själ, hela mitt jag. Jag känner mig stum, hjälplös, förvirrad, förkrossad, förtvivlad. Hennes känslor är så ingrodda i orden hon skriver att jag blir helt överväldigad. Hennes sätt att beskriva utan att ens säga saker rakt ut, mitt hjärta gråter när jag läser om den här hjälplösa flickan som redan i barndomen fick en så sjukt förvrängd bild av livet, av sig själv, om sin omgivningen. Tusen känslor strömmar genom mig när jag läser, frustrationerna avlöser varandra.

Sidan 78-79.

Jag har rätt att få tillbaka det du tog. När ska du ge tillbaka allt du är skyldig mig? Jag kräver att du ger mig mitt liv, rätten till ett värdigt liv, rätten att nå fram till någon, rätten att inte vilja slå mig själv sönder och samman. Rätten att tro på att jag kan kräva något alls av dig. Du fick mig alltid att tro att det var jag som krävde och tog, men det var en av dina värsta lögner, ditt grymmaste förtal.

Sidan 83-84

Förstod du aldrig att du slagit sönder mig i så många bitar att jag aldrig kan klistra ihop mig själv igen. Tänkte du aldrig på att för varje gång du övergrep dig på mig gjorde du mig alltmer chanslös inför livet. Vem gav dig rätten att förstöra mitt liv? Du ser det inte så, jag vet det, du fattar inte, trodde väl inte att det var så farligt, trodde att jag skulle gå att laga. Men du hade fel, jag kan inte ens hitta alla bitarna, men överallt hittar jag små ruttna bitar av dig, ingrodda i det som en gång var jag.

Tidigare: Jag och Jenny. Vi går i ettan tillsammans, vi är magra skolflickor. Jenny med sitt hår nästan ända ner till rumpan. Nu sitter vi vid bäcken bredvid fritids, på den steniga kanten med våra bara fötter i det isande vattnet.
-Vem är din bästis, frågar hon mig.
-Ida, svarar jag.
-Du är min, säger hon.
Jag nickar, det är den logiska följden, jag tycker inte mest om Jenny och Ida tycker inte mest om mig.

- Jag vill dö, säger jag till henne.
- Vill du? säger hon, det vill inte jag.
Detta förvånar mig. Det förstår jag inte, vad är det som gör att Jenny vill leva? Jag visste inte att det kunde finnas en vilja i någon om att finnas till. Vi är tysta en stund sedan faller vi in i något annat, leker att vi är jagade av häxor, att vi är övergivna barnhemsbarn på flykt, lekar jag hittar på och styr.

To say goodbye

Jag var med och begravde en hund igår, fina Mitzi. Hon var söt hon, med sitt korkade sätt och gulliga underbett. miss you.. Men trots att det regnade och allt så var det inte så sorgligt, man måste ju gå vidare. Hon hade ont, så hon har de bättre nu.

Give everything you got

 Här har ni bilder från årets bal i Lycksele för studenterna. Ordningen på dom är dock bakvänd, så vill ni se dom i ordning får ni börja längst ner. I år var det en årskull som är väldigt speciell för mig som gick ut. Det var ju nämligen Amelia, Cecilia, Annelie, Rakel och Paulinas tur att dansa vals och äta gott. Otroligt vackra var dom allihopa, är stolt över att vara deras kusin/vän! Kan även meddela att Amelia och Timo blev balens kung och drottning. Stolt!

(Ett tips är att klicka på bilderna, blir skarpare då. Blogger misshandlar kvalitén.)

Heart of worship

Några lovsånger bara för att Gud är bra. ♥

Life is like a box of chocolate

Jag kommer aldrig bli klok på livet. Nu drar vi och drar en pizzarunda på cykel!