Ni vet dessa radioplågor som tycks spelas om och om och om igen på radion? Sådana som sätter sig på huvudet och oftast är det väldigt irriterande. Jag menar, man tycker att det borde finnas nog mycket musik i världen att de inte behöver spela samma låt mer än en gång i timmen. Nu när jag börjar vara på gymmet några gånger per vecka har jag mer än någonsin blivit medveten om detta, när jag annars inte lyssnar så mycket på radio. För det mesta är jag, som jag skrev innan, inget fan av att låtar upprepas flera gånger. Men en låt som jag alltid blir lycklig av att den kommer fler än en gång är den här nedan. Vet inte riktigt varför jag fastnat så hårt för den. Allmänt tycker jag att Pink är rätt bra och en sak jag älskar är de tydliga trummorna som kommer in på första refrängen. Sedan tycker jag texten är otroligt fin, kärlek är inte enkelt och inte alltid finns det bra svar på varför. Något jag dock inte riktigt tycker lika mycket om är när den manliga sångaren ska ta sina högsta toner, tycker bara hela hans röst blir så otroligt mesig och förstör mest.
Här har ni den:
P!nk - Just Give Me A Reason
Right from the start
You were a thief
You stole my heart
And I your willing victim
I let you see the parts of me
That weren't all that pretty
And with every touch you fixed them
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar