2013-04-24

How it can turn out to be


En sak med mig. Jag har väldigt lätt att i bakhuvudet bestämma mig för något och på något vis brukar jag lyckas få till det som jag bestämt. Även om det innebär uppoffringar, massa stress och spontanitet så brukar det till slut bli som jag vill. Vad det beror på vet jag inte. Jag har växt upp med en mamma som alltid haft principen att det mesta går att lösa på ett eller annat sätt, och kanske har det blivit så jag lever nu. Det mesta går, bara man vill.
Oftast vet jag inte ens att jag bestämt mig för något förren det kommer till kritan att jag måste handla för att det ska hända. Ofta blir det dessutom i sista sekunden som min hjärna kommer på att det snart är försent. Jag har dock svårt att komma underfund med vad jag är för person när det kommer till att göra val och vara bestämd. Jag har nämligen otroligt svårt att bestämma mig i val som vilken glass jag ska ta eller vilka skor jag ska ha på mig. Men när jag bestämt mig för något så överraskar jag mig själv ibland med att mot alla odds få min vilja igenom. Vad beror det på? Att man handlar så olika i olika sorters val. Förmodligen spelar det väl in hur tungt valet väger för en. Vilken glass jag vill ha spelar egentligen inte så stor roll, men borde det inte då vara lättare för mig att välja just det? Det spelar ju ändå ingen större roll. För mig är det nog tvärtom, i val där det inte spelar någon roll har jag svårare att välja eftersom att jag inte har några starka åsikter eller viljor att gå efter. Jag skämtar inte om jag säger att jag kan stå 20min och försöka välja vilken glass jag ska ta och oftast känner jag då en sådan press att välja att jag i slutet bara tar någon. Medans jag andra gånger kan vara så målmedveten att jag skulle kunna gå genom eld och vatten och mängder med krångel bara för att få se en konsert som min älskling ska spela på, även om jag sett honom spela massa gånger förut och mest troligt kommer jag få se honom spela ännu massa mer gånger i framtiden. Jag vet inte varför. Men så är det! Med andra ord, jag kommer befinna mig i Frostkåge ikväll.

1 kommentar:

petra sa...

Är inte det lite typiskt småsyskon-syndrom! Det där med att ha typ beslutsångest.
Ulrika kan ju också stå i en halv evighet och välja nötter. Uj vad jag stressat med henne på ica i mitt liv. Särskilt innan vi ska gå på bio eller nåt! hahaha..
Orhan är också likadan. Han måste fundera tills jag blir irriterad på han om vilken dricka han ska ta eller om de skorna verkligen är de bästa...
Småsyskon måste helt enkelt fundera länge! XD