Godmorgon! Idag ska jag höja upp något som gör mig glad. Nämligen lärare som genuint bryr sig om sina elever. Jag tror det är lätt för både lärare och elever att tänka att lärarens enda uppgift är att ge ut kunskap och se till så att eleverna presterar så bra som möjligt i skolan. Men läraryrket borde vara så mycket mer. Det är de första åren av livet som vi utvecklas som mest, både fysiskt och psykiskt. Under just de åren så går vi i skolan och vilka finns närvarande som vuxna förebilder då? Jo, lärarna. De som vill bli lärare måste ha i åtanken att de varje dag kommer vara förebilder för både barn och ungdomar. Jag personligen tycker även att man som lärare ska se de elever man undervisar som enskilda individer. Inte som en hög eller suddig massa. Alla människor har särskilda behov, vissa större och vissa mindre. Det är lärarens uppgift att lära känna sina elever så att man vet hur den enskilda individen ska kunna utvecklas på bästa sätt.
Självklart måste relationen mellan lärare och elev fungera åt båda hållen. Båda parterna måste med ett öppet sinne försöka nå varandra, eller åtminstone inte stänga den andre ute. En elev som inte bryr sig ett smack eller ägnar sina lektioner åt att förstöra för andra och hojta svordomar till läraren går nog inte att kommunicera med så bra. På något sätt måste båda göra en liten ansträngning för att det i längden ska bli så bra som möjligt. Men jag lovar, den ansträngningen kräver mycket mindre energi än att termin ut och termin in vara ovän med sin lärare.
Varför kom jag på detta just nu då? Det var nämligen min nuvarande svenskalärare som förra veckan frågade hur formen var. Min första tanke var: "hmm.. Formen? Menar han någon sort språklig stilform nu eller vad har jag missat?". Haha, men riktigt så var inte läget. Han menade hur det var med mig, hur jag mådde, hur min "form" var. Han hade nämligen känt på sig att mina bra dagar blivit tätare och bättre. Då blev jag glad. Jag kan inte påstå att jag själv upplevt någon markant skillnad på mina bra och dåliga dagar. Men ifall det nu ser ut så utifrån så kanske jag, utan att jag själv lagt märke till det, blivit gladare och mer uppåt på skolan. Det är ju positivt! Jag fick även av min svenskalärare veta att jag fått ett starkt B på min inlämning där jag jämförde de olika synerna på kärlek som framkommer i Shakespeares "Romeo & Juliet". Känns faktiskt helt okej måste jag säga!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar