God förmiddag! Tänk att vad som än händer runtomkring en så fortsätter ändå livet. Klockan slutar inte ticka vare sig jag är i en euforisk eller deprimerad period av livet. Ganska skönt egentligen, det är ju tickandet av klockan som ger oss chansen att gå vidare, att överleva och fortsätta. Ifall livet helt plötsligt skulle stanna när något i livet slog omkull mig och jag skulle vara tvungen att på något sätt kicka igång tiden igen så är jag osäker på att jag skulle klara av det. Risken finns att jag skulle vara kvar i den stunden för evigt.
En vis person sa en gång att "Tiden läker alla sår". Sedan la någon som vet vad det innebär till "Men ärren de består.". Jag måste säga att det ligger en hel del i det, tack vare att tiden inte stannar så har vi möjlighet att helas och vi har anledning att ta oss upp på benen igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar