När hjärtat slits åt många olika håll,
när du helst av allt tappar all kontroll.
När marken vibrerar och du skakar inuti,
Du vill bli förstådd och vill få sympati.
När allting sviker och du står ensam fast,
och Du försöker uthärda din enorma last.
Försöker hitta någon som orkar strida,
gå igenom stormen och stå vid din sida.
Men när du ännu en gång ser allting falla,
Ser viljan svika, som hos dem alla.
Du ligger på marken och tittar upp i skyn.
Önskar mer än allt att detta var din syn.
Du sätter dig upp och sluter dina ögon,
tänker att allt annorlunda är imorgon.
Inser igen hur bräcklig du är,
inser hur mycket du fortfarande lär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar