Idag fick jag en tanke planterad som jag inte riktigt har kunnat släppa. Nämligen det faktumet att vi människor väldigt lätt kan lägga ut bilder på oss själva, men att det för vissa kan vara så mycket svårare att till exempel prata inför folk. Jag menar, i båda fallen blottar vi en del av oss själva. Vad är det som gör att vi gärna visar upp oss för hela världen via internet, men har svårare att uttrycka något i tal inför en betydligt mindre samling människor?
Fast visst, när man talar inför publik så ska man både synas och höras. Men i högstadiet fick vi några uppgifter där vi skulle spela in när vi pratade. Många, bland andra jag, tyckte att det var lite jobbigt och olustigt. Både att höra sig själv inspelad och sedan lämna in det med vetskapen att någon skulle sitta och lyssna på det. Då hade jag mycket hellre lämnat en bild på mig själv istället för inspelningen. Vad är det som gör det? Människor runt oss vet ju både hur vi ser ut och hur vi låter.
Med tanke på alla skönhetsideal idag så tycker jag att det skulle vara tvärtom. Det finns väl ändå inga krav på hur man ska låta? I vilken oktav man ska tala eller vilken dialekt man ska ha. På sätt och vis borde man vara räddare att bli dömd när man visar en bild på sig själv än när man spelar upp sin egen röst. Kanske är det just för att det oftast är utseendet man får bekräftelse genom, att det är av det som man kan få komplimanger och uppskattning. Hur ofta säger man till sina kompisar att de är fina, snygga, söta, m.m.? Och hur ofta får man till exempel höra; "Hörredu, det där var riktigt bra sagt. Det gav mig något att tänka på!".
Något riktigt svar på den här funderingen har jag inte, men det är spännande att reflektera över. Sedan är det utan tvekan väldigt olika från ställe till ställe, och kanske framför allt från land till land. Men här i Sverige är det nog väldigt vanligt att man mycket hellre visar sig själv på bild än låter andra människor lyssna på sin röst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar