Long night

Har du tänkt på hur otroligt mycket det förflutna kan påverka en än idag? Hur mycket obearbetade  och jobbiga händelser kan ligga och gnaga i bakhuvudet förmodligen mycket mer än vi anar. Det har jag i alla fall fått förstå nu. Ganska sjukt egentligen hur vårat undermedvetna tar med sig saker och låser in det tills vi kommer på oss själva med att bända upp dörren det ligger bakom.

   En liknelse jag verkligen gillar är när man tänker att ens hjärtat är som ett hus. Ju äldre man blir och ju mer händelser man är med om desto mer bygger man på huset. Ett rum kanske innehåller saker som man inte vill att någon ska se för att det är så rörigt, därför låser man det rummet och "glömmer bort" att det finns. Men för att hela huset ska kunna vara rent och fint så måste man tillslut ta tag i det där rummet. Öppna det, damma av alla möbler, ställa i ordning och lufta. Annars förblir en liten del av huset smutsigt.

  Jag tror heller inte att det spelar någon roll hur pass stor eller liten händelse det är som gör att man stänger dörren. Så länge den där dörren är stängd så har man något i ens hjärta som är jobbigt och smutsigt. För inte tror jag att man väljer att stänga dörren för något som man inte upplever som något dåligt. Dessutom blir bara rummet dammigare och smutsigare ju längre man väntar med att städa. Därför har jag lärt mig att försöka ta tag i saker så fort som möjligt. Att inte låta någonting ligga och vänta på att göra sig påmind genom att man mår extra dåligt över det. 

Tänk på det nästa gång du stänger dörren om något!