Jag kan inte låta bli att oroa mig hela tiden. Hösten är påväg och jag känner mig verkligen inte redo att komma igång med vardagen igen. Men frågan är om jag någon gång kommer att känna mig redo, eller om jag bara måste kasta mig in i det och hoppas på det bästa. Inte ens ledigheten är nog fri att jag slipper min ångest, hur ska det då bli när skolan och annat sätter igång? Jag känner mig bara så svag och dålig och mitt självförtroende skulle man oftast kunna slänga i toaletten. Att jag inte kan glädja mig åt att skolan börjar, som jag nästan alltid gjorde förut, skrämmer mig. Det känns endast jobbigt och svårt. Sen att jag endast fokuserar på det negativa är ju inte heller jättebra. Men jag kan inte låta bli. Jag vill leva kvar i min sommarlovsbubbla där jag för det mesta mår riktigt bra och är nöjd med livet. Skola, kall och blåsig höst med en följande kall vinter är inte något jag längtar efter helt enkelt. Mitt psyke kommer inte att palla just nu.
Jag säger som Amanda gjorde i sin blogg, igår var sista söndagen utan söndagsångest.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar