Igår fick jag ett otroligt nära tilltal av Gud i bönen. Helt otroligt hur man kan få svar på vissa frågor om man bara lyssnar. Det var väldigt behövligt, jag har funderat väldigt mycket på mitt liv den senaste tiden. Vem har jag blivit, hur har jag utvecklats, hur vill jag fortsätta utvecklas... Har på allvar brottats med sånna frågor ett tag nu. Fast det gör jag egentligen alltid, mer eller mindre, men nu har det varit mer påtagligt. Som att jag behövde ta mig över en tröskel för att sedan kunna fortsätta.
Jag fick bland annat det här bibelordet till mig:
"När jag var barn talade jag som ett barn, förstod som ett barn och tänkte som ett barn. Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga. Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig."
1 Korinthierbrevet 13:11-12
Tack gode Gud, för att du håller mig i handen när jag behöver stöd, att du går brevid mig när jag känner mig ensam, att du tröstar mig när jag är ledsen och att du bär mig i plågsamma stunder. Tack för att jag får vara ditt barn och att jag får vila i dina armar. Tack för att du hör min bön. Amen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar