 |
| http://www.weheartit.com/ |
För väldigt länge sen så bar en man vid namn Jesus ett stort träkors på sin rygg. Hans rygg var då full av piskrapp och blod, efter att han blivit misshandlad nästintill till döden släpade han det där enorma träkorset efter Golgata. Efter vägen blev han hånad, spottad på och utskrattad, endast ett fåtal människor visade Jesus någon ömhet och kärlek. Vad hade han gjort för att förtjäna detta? Inget. Han hade helat människor, levt ett felfritt liv, älskat och varit god mot allt och alla. Han var rättvisans man. Efter att han kommit upp på en kulle blev han fastspikad i både händer och fötter på korset som han hade släpat med sig hela vägen. Hans kors, tillsammans med två andras, restes på kullen och han blev hängandes i väntan på att dö. Fortfarande stod människor och hånade honom, men vissa stod också och grät av smärta för hans skull. Medans han hänger där ropar Jesus till sin far, "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?". Jesus var en människa, han kände samma smärta som du och jag skulle ha gjort i hans ställe. Guds mening med att offra sin egen son var att rädda oss alla andra. Rädda oss från våran egen synd, från våran egen självklara dödsdom. Han byggde en väg så att vi trots alla våra misstag skulle kunna komma till honom och få förlåtelse, få nåd. Jesus tog all synd på sina egna axlar den dagen, all synd som hade gjorts och som kommer att göras. Jesus accepterade sitt öde, han ville göra sin fars vilja och han älskade även oss människor lika mycket som sin far gjorde. Medans han hängde där på korset sa han även, "Herre förlåt dem, för de vet inte vad dom gör."
Tack käre Gud för korset, tack för att jag alltid kan komma till dig och få förlåtelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar