When you're losing ground

Undrar om jag någon gång i detta liv kommer att få känna mig helt och fullt utvilad med ro i sinnet. Jag är minst sagt en rätt nervöst lagd person, stressar för det mesta & panik och ångest är min vardag. Man kan ju undra varför, det gör jag också. Men helt enkelt så funkar jag så, jag skulle inte ta mig framåt om inte lite stress skulle vara inblandat (eller rätt mycket stress). Jag säger ofta att jag förmodligen kommer få magsår i förtid och ibland tror jag nästan på mig själv. Frågan är bara när "förtid" är egentligen.. Helst av allt skulle jag bara vilja krypa ner under täcket, sätta på en film och dricka te. Ibland undrar jag om det först kommer bli i himlen som man verkligen får vila ut och på riktigt känna sig pigg och rofylld. Mer eller mindre förmodligen.