I en sång som jag ofta sjöng i somras så menar man att ifall vi människor slutar sjunga till Gud så kommer stenarna att börja ropa ut han namn istället. Idag när jag gick hem från min träning så fick jag en enorm bekräftelse att det man sjunger i den sången verkligen är sant, men inte bara stenarna skulle ropa. Även träden, svamparna och gräset skulle inte kunna vara tysta. Jag blev bara så imponerad, och fick en enorm känsla av förundran. Mäktigt det där. Att Gud är så stor. För mig i varje fall, och jag tror att han skulle vara det för alla om man bara gav honom en verklig chans. Han är mer värd att ha och göra med än allt på denna jord. Godnatt på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar