I förra inlägger skrev jag att Gud varit väldigt nära de senaste dagarna. Det är lite lustigt, hur man själv förflyttar sig hela tiden. För Gud står ju fast på samma ställe hela tiden, medans vi vandrar runt som yra höns. Vi har svårt att slå oss till ro, svårt att slappna av. Allt skulle va så våldsamt mycket enklare om vi gjorde det. La allt på Gud. Vågade lita på att han faktiskt tar hand om oss. Men det är inte lätt, vi är ju trots allt människor. Mänskliga sinnen är inte att leka med. Ibland funderar jag på hur Gud tänkte när han skapade oss, sånna svåra och konstiga varleser vi är. Så underbara på samma gång, perfekta och unika, och väldigt sårbara.. Vi måste lära oss att slappna av!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar